Vandermark 5 Beat Reader

Vandermark 5
Beat Reader
Atavistic ALP184CD

Av: Thomas Millroth

Publicerad: sön, 2009-10-18 23:58

Samtida jazz från Chicago med Ken Vandermark, som här valt att spela barytonsax och klarinetter. En av klotets vassaste blåsare. Andresaxofonisten i gruppen är Dave Rempis, som under senare år haft framgångar på hemstadens scen. Vidare slagverksspelaren Tim Daisy och de gamla bekanta basisten Kent Kessler och cellisten Fred Lonberg-Holm.

Det är tung, auktoritativ jazz, där slagverket spelar en dominerande roll för rytm och klang. Jag tänker på Magnus Olssons senaste krönika här i Soundofmusic. Den får mig att uppleva trummorna både som musikens ankare, armering och boja. Visst, blåsarna slipper ta en massa ansvar för grundläggande konventioner, men då Daisy lägger ner stockarna lyssnar jag faktiskt intensivare. Det är som om trummorna talar om för mig hur jag skall lyssna, typ stampa takten med foten. Rempis spelar med ett virtuost flöde i en klar linje från Parker via Braxton. Sådana där nigande, svingande löpningar. Lonberg-Holm är raktigenom helt självlysande. Liksom svävande över det markerade, polyrytmiska beatet ritar han långa linjer av rök på himlen. Klanger växer ur cellon, som ger blåsarna näring.

Det är kraftjazz. Melodiska lament, linjer från jazzens stora breda tradition. Ja, det här hade kunnat vara ett sent album på Blue Note. Det självklara tilltalet kännetecknade denna litet inåtvända musik, som fortfarande hade galoscherna kvar i rökiga klubbar med svårflörtad publik.

Vandermark är i alla lägen självklar och övertygande. Han låter instrumenten sjunga, drömma, ryta, och har ett avstamp som få. Jag tycker mig höra ett slags viskande samförstånd mellan Lonberg-Holm och Vandermark. Då båda ljuder samtidigt rör sig musiken i strömmar fram och åter mellan dem. Men när kapellmästaren tystnar och en nog så sammanbiten Rempis kliver fram, övergår cellolinjen till en fri stämma, närmast som en böljande horisontlinje i ett landskap. Det är vackert så. Mycket vackert till och med. Men det står inte upp mot till exempel stråkarnas fria arpeggiofärgade öppning av "Signposts", där Vandermark med finaste klarinetton som ett vasst blyertsstift tecknar konturerna. De befinner sig så tätt och nära det går i samma musikaliska landskap. I detta nummer blåser Vandermark några av de ettrigaste klarinettlinjerna sedan swingens dagar. Abstrakt swing.

Det är en ruggigt fullfjädrad jazzskiva med en av de bästa saxofonisterna på dagens scen.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry