Vandermarkx3 2012

Lean Left
Live at Café Oto
Unsounds 32
Platform 1
Takes Off
Clean Feed 255 (Plugged)
Double Tandem
Ox
Den Records 10

Av: Magnus Nygren

Publicerad: ons, 2012-12-19 00:32

Den amerikanske saxofonisten med mera Ken Vandermark fortsätter att vara en tongivande kraft på den globala jazz- och improvisationsscenen. På tre av de senaste projekten samarbetar han med norrmän, holländare, kanadensare, svenskar och amerikaner. Som alltid är det hög kvalitet på det han gör, och han lockar ofta fram godbitarna ur sina medmusikanter.

Musiken på dessa tre skivor tar olika vägar. Rå naken frijazz med punkattityd med Lean Left, strukturell jazz med Platform 1 och fri improvisation med Ad Baars och Paal Nilssen-Love i Double Tandem. Jag har lite svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest, men det handlar antingen om Lean Left eller Platform 1, trion har jag lite svårare att mig in i.

Hur som helst är Lean Left en bomb. Kvartetten bestående av Vandermark, Paal Nilssen-Love och gitarristerna Andy Moor och Terrie Ex från holländska The Ex arbetar uteslutande med energi. Kaos bryts av med riff i en musik som vandrar mellan rock, frijazz och noise. Nilssen-Love är en formidabel motor som driver på de andra i svindlande tempo. Vandermark skaver fram saxofontonerna och gitarrerna är taggtrådsliknande. De fullkomligt kastar sig ut i musiken, tumlar runt, blöder. Naturligtvis tappar de aldrig kontrollen, även om de antagligen inte riktigt vet var de kommer att hamna. De två långa improvisationerna kränger in i olika tillstånd, där inte minst Vandermarks klarinett får det hela att stanna upp något. Inspelningen är gjord på Café Oto i London i september 2011, och är ej att förväxla med de två vinylskivorna på tyska Kollaps som förvisso är inspelade samma dag på samma ställe, men med gästerna Steve Noble respektive Ad Baars.

Takes Off är debuten med namnstarka Platform 1 med Vandermark, basisten Joe Williamson, trombonisten Steve Swell, trumslagaren Michael Vatcher och trumpetaren Magnus Broo. Strålande jazz i fantastiskt utförande inspelat i portugisiska Coimbra i maj 2011. Joe Williamson är fullständigt briljant. Han rör sig friktionsfritt och bär ofta fram hela kvartetten med sitt spännande basspel. Ta exempelvis den smygande ”Stations” där han med lätt hand ger låten både struktur och tyngd, eller stråkdronen i ”Deep Beige” eller det fantastiska tempot som inte tycks bekomma honom i ”In Between Chairs”. Med ett sådant fundament kan övriga inte annat än förlösas. För det är bra spel genomgående. Magnus Broo är både försiktigt sökande och mycket spräcklig, till och med New Orleansk. Men även Vandermark och Steve Swell får till det, Swell i Broos nästan exotiskt svängande ”Portal #33” och Vandermark brinner i ”Compromising Emanations”.

Med låtar av såväl Broo, som Vandermark, Swell och Williamson drar det åt olika håll. Svänget bygger samman, och de nio låtarna är fyllda av tematik och arrangemang som ger olika struktur; återblickar mot bebop, exotism, groove, tillfälliga sammaelsurium, melodier varvas mycket framgångsrikt.

Likt Lean Left bygger Double Tandem i det långa formatet. Två långa improvisationer och en liten kortis. Ad Baars växlar mellan tenorsax och klarinett, Vandermark mellan tenor- och barytonsax samt klarinett. Paal Nilssen-Love tar en helt annan roll än med Lean Left, här löper han parallellt snarare än driver på, klubborna rullar på skinn och cymbaler och är förhållandevis mjuk i rörelserna. Fördelen med Double Tandem är sökandet, alla tre rör sig inom ganska avgränsade områden med långsamma förändringar. Alla uppvisar de stor känslighet. Jag får för mig att de nästan prövar klangerna, utmanar både sig själva och sina medmusiker. Men den nämnda fördelen är också en nackdel. Det är lätt att tappa fotfästet i lyssnandet, att glida iväg ut ur musiken och göra den till bakgrund. Det funkar, men inte så mycket mer.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry