Van_Dyke_Parks x 3

Van Dyke Parks
Song Cycle
Bella Union BELLACD343
Van Dyke Parks
Discover America
Bella Union BELLACD344
Van Dyke Parks
Clang Of The Yankee Reaper
Bella Union BELLACD345

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tors, 2012-06-28 11:06

De tre första albumen av Van Dyke Parks är nu åter tillgängliga. Återutgåvorna aktualiserar än en gång denne amerikanske kompositör som excentrisk soloartist, inte bara som producent, arrangör och gästmusiker hos andra artister. Efter det avbrutna samarbetet med Brian Wilson kring Smile-projektet (där Van Dyke Parks agerade textförfattare) var det 1968 dags för debutalbumet Song Cycle. Albumet är berömt för sin eklekticism och visst finns här en ambition att täcka en lång rad genrer i den amerikanska musiktraditionen. Men eklekticism signalerar spretighet och Song Cycle är lika mycket just en sångcykel som känns väldigt sammanhållen, både låt- och produktionsmässigt.

Genremässigt placerar jag in Song Cycle bland melodisk sextiotalspop, egentligen främst bland den ambitiösa och lätt psykedeliska barockpopen. Jag har brottats med albumet några gånger i mitt liv, i början gav jag nästan upp och tänkte att detta inte var något för mig. Men för tillfället är jag ganska så knockad. Sannolikt bör man ge skivan åtskilliga lyssningar för att nå fram till dess nycklar. För när jag nu lyssnar hör jag oerhört sofistikerade melodier och arrangemang. Musiken må vara pop men det handlar absolut inte om särskilt direkt eller lättlyssnad pop. Avigheten och de raffinerade harmonierna gör att jag ena sekunden kan tänka att det känns lite överarbetat, för att i nästa sekund gå ner i spagat för att det är så fantastiskt bra.

1972 års Discover America tar in karibiska influenser, främst manifesterad genom Parks vurm för calypso från Trinidad och Tobago. Även om huvudpersonens egna kompositioner saknas den här gången är albumet inte helt olikt Song Cycle. Precis som på föregångaren bjuds här på en rad blinkningar till historiska personer, händelser och musikstilar. Sedan låter det verkligen 1972 också. Anslaget är mer rock och mer sväng – och därmed mindre pop och mindre psykedelia. Men de sofistikerade dragen är intakta; låtarna är utsökt arrangerade och man kan upptäcka nya saker vid varje lyssning. Om Song Cycle har många av mästerverkets kännetecken så kommer inte Discover America långt därefter.

När jag lyssnar på Discover America tänker jag lite grand på Van Dyke Parks som en amerikansk motsvarighet till Ray Davies i The Kinks. Känslan kvarstår när jag hör de två-tre första spåren på Clang Of The Yankee Reaper (1975). Men den här skivan är trots allt väldigt lättviktig jämfört med de två tidigare. Ju längre skivan pågår desto mer jovialiskt blås och klyschiga oljefat blir det, i och för sig medryckande feelgood-stämning men ändå ganska urvattnat. Här finns en tre-fyra låtar som håller att lyssna på, ibland associerar jag även till någon av David Bowies poplåtar. Allra bäst är den strålande titellåten (den enda som Van Dyke Parks varit med och skrivit), som närmar sig samma dramatiska, rusiga och släpigt kosmiska americanavärld som Dions Born To Be With You och Gene Clarks No Other.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry