Various Artists Text-Sound Compositions. A Stockholm Festival

Blandade artister: Text-Sound Compositions. A Stockholm Festival
Blandade artister: Text-Sound Compositions. A Stockholm Festival
Fylkingen 1024 (5cd-box)

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2009-11-05 03:39

En seglivad uppfattning om det svenska 60-talets modernistiska ljudkonst är att den, mellan tummen och pekfinget, mest lät pretto. Svart polo. Över huvudet. Unga män utan humor. Fel.

I själva verket sprudlade det. Bland de poeter, musiker och korsfarare som upptäckte det gränsland mellan text-ljud-konst-musik som vi i dag älskar och tar för givet verkar elektronikens hjälpmedel ha öppnat fördämningarna till komik och glädje, till lust och lek, till infall, anfall, dumhet, frihet, skönhet.

Fylkingenboxen, den länge emotsedda återutgivningen av LP-serien ”Text-Sound Compositions. A Stockholm Festival” som gavs ut mellan åren 1968–1977, är alltså här. Lika bra att få det sagt – den är ett praktverk! Fem CD med rakt igenom fantastiska kompositioner och improvisationer. Kanske har dessa experimentalister aldrig kommit bättre till sin rätt än i dag, nu när ljudsamhället överlämnat nyckelknippan och regelboken till varje nyfiken lyssnare. Det kan vi tacka den demokratiserade in-, av- och uppspelningsteknik för, och det är just densamma som denna underbara samling på sitt sätt hyllar. Pionjärernas mikrofonexperiment, deras tapeloopar och manipulationer med filter, mixerbord och kasettbandspelare var uttryck för en äventyrslust att befrukta den skapande processen med teknologins nya medel.

Vad var Fylkingens legendariska festivaler, de som kom att kallas för Text-Sound Festivals? Sten Hanson skriver om bakgrunden i det fylliga häftet. 1967 hade Fylkingen redan i tre decennier arrangerat konserter. Från början mest kammarmusik, senare alltmer radikala övningar och vid 60-talets början hade föreningen anammat det experimentalla så pass att det musikaliska bara var ett av många uttryck.

Unikt för Sverige var inte bara EMS-studion, det offentligt finansierade laboratoriet för ljudexperiment (i många andra länder var elektronmusikstudios istället privatägda). Inom Fylkingen bildades också olika undergrupper, bland annat en som var ringmärkt för poesi och språkligheter. Poeten Bengt Emil Johnson blev ordförande, Lars-Gunnar Bodin och Sten Hanson hängde på och snart utökades gruppen med Åke Hodell och Ilmar Laaban. En festival kom på förslag, men vad skulle den kallas? Väsentligt var att namnet kunde inkludera hybridformer omkring poesi, ljud- och röstkonst men utan att exkludera elektroakustisk musik. Begreppet ”sound-poetry” gick därför bort. Istället fastnade Bodin och Johnson för det rymligare ”text-sound compositions”. Termen provades vid en konsert 1967, och så fick det bli. Året efteråt arrangerades den första festivalen, en tredagars-tilldragelse kallad International Festival of Text-Sound Composition.

Festivalen dokumenterades och gavs ut på LP i omkring 400–500 exemplar. Skivorna, som inte var avsedda för försäljning, delades ut gratis som smakprov till bland annat internationalla radiostationer. Det satte snurr på det svenska ryktet och med etiketten ”text-sound compositions” spreds Fylkingens namn ut i världen. Resten är – som det brukar heta – historia. Om den, i detalj, berättar alltså denna samlingsbox: förutom sex timmars ljudmaterial också två essäer (av Teddy Hultberg och Sten Hanson) samt en mängd fotografier av Lütfi Özkök.

För knappologer kan det dock uppstå ett problem: Låtarna (om uttrycket tillåts) presenteras nämligen inte kronologiskt utan i bokstavsordning efter kompositörens efternamn. Vill man absolut återskapa ordningen går nu det också – originalskivornas låtordning återges i häftet, inklusive de minst sagt tidstypiskt text-bearbetade omslagen.

Först ut, men inspelad 1972, är därför Charles Amirkhanian, en armenisk-amerikansk poet och kompositör som gjorde text-ljudkompositioner i Berkeley i samma stil som Fylkingengänget. Det är en intressant startpunkt, inte minst för att hans bidrag så tydligt visar hur likartat man arbetade internationellt med att kreativt manipulera elektroniken. Stycket, med titeln ”Dzarim Bess Ga Khorim”, spelades in i EMS-studion och utnyttjar mixerbordet i hela dess längd: en armenisk dikt snurrar, vrids och överlagras genom effekter och panoreringar under knappt fyra minuter innan rösten går i onomatopoetiskt baklås – det låter som om han försöker säga ”hundår” med munnen full av fluor. Till slut somnar låten i en sågklingande snarkning.

Bland de andra utländska gästerna märks poeten François Dufrêne, som redan i början av 50-talet trixade med bandspelaren som röstförvrängare. Belgaren Gust Gils, från samma generation, startade lite senare. Hans bidrag utforskar rösten mer med intresse för de mikroskopiska, isolerade ljuden än diktens förlopp i sig.

Till de mest intressanta, rikt orkestrerande text-ljudkompositörerna hör utan tvivel den brittiske poeten Bob Cobbing, en återkommande gäst på Stockholmsfestivalen och aktiv till för bara något år sedan. Av hans fyra bidrag sticker alla ut, om man ska vara helt ärlig: det här är ljudpoesi i kollageformat! Dikt är röst som blir kroppens ljud och värms upp genom maskiner till ett ceremoniellt språk som vi, i brist på annat, får kalla musik. Att Nurse With Wound länge haft ett öra på Bob Cobbing är ingen vild gissning.

Av kvinnor hittar man inte många verk i boxen, men åtminstone två. Anna Lockwood från Nya Zealand bidrar med en lång, storslagen skapelse kallad ”End”, närmast att beskrivas som lyrisk radioteater i ljudkonstformat med fåglar och industriljud. Sonja Åkessons samarbete med Jarl Hammarberg, med titeln ”Frågar du vad vi håller på med?”, är en jakt på ljudens innehåll bortom ordens begripliga mönster. Snarare än manipulation genom mixerbord och bandspelare står här själva texten i fokus – av Jarl improviserad, av Sonja skriven i förhand. Det är ett lysande dokument från tiden då Moderna Museet var verkligen Modernt.

Bland svenskarna finns förstås the usual suspects: Hodell, Hanson, Bodin, Llaban, Johnson. Att de var långt i framkant, konstnärligt och tekniskt sett, framgår tydligt när man lyssnar på de elektroakustiska kompositionerna. Jag fastnar särskilt djupt i Lars-Gunnar Bodins ”…from any point to any other point”, ett nio minuter långt stycke som får tankarna att svindla globalpolitiskt åt Öyvind Fahlströms håll. Men varför har Lars-Gunnars brorsa, meteorologen och på 60-70-talen kompositören Svante Bodin, fallit i glömska? En naturvetare som fick in foten i EMS-studion. I det briljanta stycket ”Transition To Majorana Space” placerade han röster som läser vetenskapliga texter (fiktiva eller seriösa?) i en flytande rymdtank som kunde ha varit det ultimata ljudspåret till Stanley Kubricks film ”2001” (som också den spelades in 1968).

Av de mer renlärigt poetiska fynden i Fylkingens källarvalv njuter jag särskilt av Bengt af Klintberg och Sandro Key-Åberg bägge verk. I den senare ”Tro-hopp-kärlek”, studsar vardagsfraser ur privatlivet genom mixerbordets stereofilter, uttalade av en butter Hon och en trött Han: ”Vakna din jävel, säger jag” – ”jag kan inte vakna!” – ”kan klockorna kan du” – ”ta bort klockorna, jag får ångest, jag får klockslag, jag blir utvisad, jag får oro i halsen, jag kan inte vakna” – ”vakna din jävel, säger jag!” – ”jag är vaken – och död!”.

Humor. Fylkingenboxen är full av den. Kvickheten och glädjen som särskilt pionjärer kunnat kosta på sig, innan de helt lärt sig behärska tekniken. Att det ändå gick att krama så mycket spontanitet ur EMS-studions reglar vid den här tiden är intressant, med tanke på hur komplicerade inspelningssituationerna var. Fick begränsningen esprin att flöda? Det är lätt att känna ödmjukhet inför den atmosfär Fylkingengruppen fångade på skiva. I mig väcks också en smula avundssjuka: tänk om den friska, frimodiga humorn ändå fick mer rum i dagens electronica!

Vart pekar då text-ljudkompositionerna? De gamla inspelningarna – utsökt digitaliserade och mastrade av Sten Hanson – påminner om att rösten trots allt är människans mest mångsidiga instrument. Med dagens kraftfulla inspelningensteknik, med ljud och effekter från andra källor, finns det fortfarande oerhört mycket kvar att utforska. Den oral-digitala experimentella electronican väntar. Bland annat.

Om ljudmåleriets valörer stått i fokus för det senaste decenniets remixologister, mjukvaruekvilibrister och mixerbordsterrorister påminner förfäderna som hamnat i Fylkingenboxen i vart fall om att också poesin har sin plats i musiken. Och den behöver inte bara mumlas fram – den kan också sta sta sta stak stak tak tak st st k k a a a ka ka ka sssssssss t a kakakaka sig fram.

(Publicerad 2006)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry