Wire: Change Becomes Us

Wire
Change Becomes Us
Pink Flag, PF20

Av: Ulf Sigvardson

Publicerad: tis, 2013-04-02 21:39

Min första tanke kommer nästan omedelbart i öppningsspåret "Doubles & Trebles": det här är nästan som öppningen från plattan 154 (från 1979): "I Should Have Known Better" – episkt och stort utan svulstighet. Ett band som fortfarande vill utvecklas framåt, men samtidigt har förmågan att förhålla sig till sin historia. Och det är naturligtvis ingen långsökt association, det här är ju på ett sätt 154:s uppföljare. På Red Barked Tree-turnéen 2011 spelade Wire "Underwater Experiences", en av de låtar som aldrig spelades in på riktigt i studio i slutet av 70-talet (en demoinspelning gjordes, utgiven ut på en samlingsplatta långt senare). Kanske var det den som födde idén att gå tillbaka till det 33 år gamla materialet och undersöka idéerna från då som startade detta projekt, som nu resulterar i bandets 13:e studioplatta.

Efter 154 spelade Wire bara en handfull konserter fram tills deras första fas avslutades med en beryktad konsert på Electric Ballroom i London. Det var ett band i upplösning (men som aldrig officiellt splittrades), mer intresserade av att pröva nya uttryck musikaliskt och sceniskt än att bli ett ordinärt, standardiserat rockband.

Redan 1981 kunde man ta del av denna slutfas på live-plattan Document and Eyewitness, där en stor del av Electric Ballroom-konserten utgör en del och den medföljande tolvan utgör inspelningar från bandets två-dagars-sejour på Londons Notre Dame Hall i slutet av juli 1979. Merparten av plattan är outgivna låtar. Flera av låtarna här finns på Document & Eyewitness i varierande skick och färdighet – det är en fascinerande lyssning att jämföra. "Ally in Exile" är ett av spåren jag minns att jag riktigt fastnade för när jag hörde Document … 1981. Texten är i princip oförändrad, och nu har den blivit just nämnda öppningsspår. Grundstrukturen är ganska intakt, men arrangemanget har förfinats och klätts i modern ljuddräkt, till viss del med reminiscenser från 154.

"Piano Tuner (Keep Strumming Those Guitars)" är som titeln avslöjar bara en låtgrund utan text i sin tidiga liveversion, men har här blivit "Love Bends" med ett omfångsrikt sound och arrangemang, som snarare minner om det Wire gjort på sina allra senaste plattor. Grundfiguren är intakt och lägger ett närmast punkintensivt tempo i versen. Den korta, intensivt stökiga "Relationsship" har blivit den varmt framforsande "Keep Exhaling" och "Witness to the Fact" har har fått behålla precis samma punkiga, treackordsgrund när den blivit "Stealth of a Stork", men produktion och sång ger den självklart en större komplexitet jämfört med den gamla liveupptagningen.

Bara genom att lyssna igenom Document… parallellt med Change Becomes Us framgår både tydliga och mindre uppenbara samband i materialet. Nästan hälften av den nya skivan bygger på låtar som redan hade en färdig grundstomme och text då, och eftersom det inte finns några utgivna studiodemos från den tiden går det inte att göra några ytterligare jämförelser. I andra låtar hittar man en musikalisk figur, eller ett textfragment från då.

Med titeln "Re-invent Your Second Wheel" har den gamla, instrumentala performanceimprovisationen "Zegk Hoqp" blivit den klurigaste blinkningen till den egna historien. Musikaliskt får man leta efter likheter, för liveupptagningen är mest fragmentariska rytmer någonstans i gränslandet mellan enkel jazzimprovisation och industrimusik – nu transformerad till ett repetitivt, atmosfäriskt syntlandskap. Texten innehåller kluriga fyndigheter kring tillbakablickande och en följd av abstrakta bokstavskombinationer, bl.a. "HOQP". Skulle inte förvåna mig om den rebusintresserade hittar flera länkar till Wirehistorien i bokstavskombinationer som "TMNY" eller "UASU". Lusläser man plattans alla texter hittar man säkert ännu mer. Tematiken kretsar också väldigt mycket kring då och nu, historia, framtid och förändring.

Ja, det finns många spår och ledtrådar att undersöka på Change Becomes Us, men från bandets sida är greppet konstnärligt undersökande långt mer än nostalgiskt. Det handlar om att fläta band mellan då och nu, undersöka om gamla idéer står sig i en annan tid och inramning. Men det är viktigt att samtidigt slå fast att albumet står starkt på egna ben i den tid som nu är, trots sin historiska utgångspunkt är den en logisk fortsättning på Wires senaste plattor. Den färska Wirelyssnaren har lika mycket att hämta som veteranen.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry