The World Mänkeri Orchestra

The World Mänkeri Orchestra
Mireur
Karkia Mistika karmi-041

Av: Jens Holmberg

Publicerad: ons, 2013-09-18 21:12

30-årsfirande kollektivet The World Mänkeri Orchestra (WMO) fortsätter att utforska den finska musiktraditionen, med en fot i jazzen och den andra i folkskogen. De har spelat tillsammans sedan tidigt 80-tal och släppt flertalet skivor genom åren. De har också utvecklat ett specialintresse i gamla blåsinstrument och egentillverkade speldon. Flöjtar, klarinetter och annat vintageblås trakters flitigt i deras musikaliska universum. Den senaste inspelningen, Mireur, är en del i en serie liveupptagningar med stöd från Finska Kulturfonden. Uppförandet skedde i Centralkyrkan i den finska staden Björneborg. Med på skivan finns också gästorganist Hanna-Maarit Kohtanmäki, som spelar på kyrkans stororgel.

Det tar strax under en timme att ta sig igenom Mireur. Det är ett mastigt stycke som rör sig genom tillstånd av återhållsamhet och fritt flöde. Blåsinstrumenten är förstås centrala, men här hörs också elbas, trummor och röst. Och en kyrkorgel. Vi befinner oss någonstans i rågången mellan folkmusik, frijazz och modern konstmusik. 30 år av samarbetet sätter sina spår och det böljande samspelet liksom öppnar upp rummet, där de skickliga musikerna förlöser toner i nygammal skrud. Ibland med underliga klangkulörer, vilket jag antar kommer från hemmasnickrade instrument.

Några passager badar i luft medan andra slår hårt och repetitivt. Här finns också blås som glöder i österländska färger. Heikki Syrjänen och Pekka Westerholm blåser både följsamt och vackert. Meri Tiitolas ordlösa röst har ett stort omfång och ger musiken en starkt rituell prägel, som tecknar det arv som förvaltas från den finska folkmusiktraditionen. Kyrkrummet gör sitt för att vidga klangerna och lyfta de akustiska sinnesintrycken och mot slutet dånar piporna från Kohtamäkis orgel mäktigt. Det blir en ganska pampig avslutning på ett annars jordnära och primitivt stycke. De vackraste stämningarna uppstår spänning mellan det tysta och eldfängda, där växelrörelsen mellan sprakande frijazz och flackande melankoli biter sig kvar. The World Mänkeri Orchestra lyckas sammanföra nya ljud och ursprung likt ett möbiusband av minnesvidgande musik. Men orkestern som sådan, den tycks tyvärr blivit sorgligt bortglömd. Det är sannerligen dags att ändra på det.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry