The Young Mothers

The Young Mothers
A Mothers Work is Never Done
Tektite Records TR03 CD/LP
The Young Mothers
Sampler!
Tektite Records

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2014-04-03 16:32

Texas. Basisten Ingebrigt Håker Flaten känner många spännande musiker i det allra vidaste improfältet i delstaten. Han har samlat ett gäng kring sig som alla fullständigt lyser av amerikansk alternativ musiktradition och samtid och föralldel amerikansk mainstreamavantgardism, vad det nu kan vara: Gitarristen Jonathan Horne, medlem i gruppen Plutonium Farmers, saxofonisten Jason Jackson, lutar åt jazz à la William Parker, Jawwaad Taylor, rappare och trumpetare och Stefan Gonzalez, vibra och slagverk.

The Young Mothers är som du fattat ett rätt eklektiskt gäng, där inte de olika stilarna blandas, men mer samsas i samma rum. Om du lyssnar efter den alltjämt levande jazztraditionen med rötter i 60-talet känns det fint att höra Jason Jackson och Jawwaad Taylor blåsa som om de varit med förr i världen. Fast här är det mycket taggtråd och tungtungt basspel som väggar och golv. En alldeles särskild klang får Morsorna av Gonzalez vibra, som lägger till vackra litet diffust främmande klanger, som känns ödesmättade.

Musiken är gammal, men andas samtid, och är förstås omväxlande i sina kast mellan stilar. Det finns brutalitet och oslipade hörn som sig bör. Det ska låta kärvt och tungladdat. Och gruppen uppfyller alla de förväntningarna.

Mödrarna redovisar även vilka som stått för mödravården på en samlingsskiva. Här hörs grupper medlemmarna tillhör i andra sammanhang. De olika stilarna i gruppen redovisas således i original av Plutonium Farmers, Milkwork, Bully Love Set, Orgullo Primitivo, Free Radicals och förstås The Thing. Det är en testosterontung samling, som river och rycker i musiken. Och onekligen ger prov på en stark lokal scen. Inte undra på att Ingebrigt Håker Flaten drog igång den nya supergruppen.

Efter att ha hört The Young Mothers nickar jag medhåll, känner igen mig hela tiden, allt är bekant men litet omstuvat. Omsorgsfullt gjort i sin expressivitet. Men då samlingsskivan når fram till The Things bidrag från albumet BOOT! hajar jag till. Utan att tänka på det hade jag lyssnat in mig på en viss nivå av musikaliskt uttryck och kvalitet. Så kommer The Thing och jag hör med ens hur jävla bra de är, vilket fantastiskt band och hur oändligt de höjer sig över alla de andra. Mats Gustafssons saxspel tätt invävt av bas och slagverk lyfter i sig miltals över de allra bästa insatserna på alla de andra spåren inklusive de unga mödrarna själva. Och jag skrev ju nyss, att jag tycker de är bra!

En sista undran i dessa dagar av nationalism och efter att ha läst en bok om den amerikanska högern: varför står det Made in Texas på skivorna? För mig osar detta separatism och annat som jag inte ens nämner. Om jag på märket OlofBright, som jag ju producerar ibland, skulle skriva Made in Skåne, ja, då skulle Skånepartiet glädja sig. Vill jag det? Jag skulle vilja säga: skit i politiken och lyssna på den här musiken, men så enkelt är det inte.

Tig Texas på det att dess musiker må höras!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry