Zea: The Swimming City

Zea
The Swimming City
Makkum Records, MR. 10

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-05-28 10:58

Arnold de Boer är de små medlens mästare. Det är få artister som kan göra musik som är så enkel men samtidigt så fylld av substans. Vi har hört och lärt att älska honom som sångare i holländska kultbandet The Ex och nyligen skrev han texten till Fire! Orchestras prisbelönta skiva Exit! Sedan 2000 bedriver han även soloprojektet Zea, från början en kvintett, sedan en duo, men sedan 2008 ett enmannaband. På nya skivan The Swimming City har de Boer för första gången bjudit in gästartister till Zea; två spår gästas av Oscar Jan Hoogland på piano varav ett med tillägg av klarinettisten Xavier Charles, och på ett spår hörs Mats Gustafssons omisskännliga barytonsaxofon.

Musiken är enkel. Stundtals banal. de Boers röst är alldaglig, han är långt ifrån en virtuos sångare men den rakhet och nakenhet som han sjunger med gör musiken ärlig och trovärdig. Rösten är tydlig och man hör vad han sjunger vilket är en stor belöning då texterna är fenomenala. Instrumentspelet är även det simpelt, små gitarrslingor, trummaskiner och slagverk, lite klaviatur och något sample, det är allt. Påläggen är minimala och endast det nödvändigaste är med. Trots att de Boer bjuder på stor musikalisk variation är The Swimming City enhetlig, mycket tack vare en den tydliga vision och stora envishet som genomsyrar skivan. de Boer leker med musiken och musiken leker med oss. Det är finurligt, medvetet och med glimten i ögat. En bisarr humor finns hela tiden där och jag skrattar till när de Boer informerar om att hans huvud exploderade på grund av något han just ätit eller när han frågar om jag knuffat någon bakom några träd. Hans stora fascination för afrikansk musik lyser också genom tydligt på flera spår då svänget och de härligt dansanta melodislingorna får det att spritta i kroppen.

Skivans höjdpunkter finner man i det allra minsta formatet, till exempel på "1, 2, 3, I Saw The Devil Cry" där Rhodes och en fint sjungen liten melodi mixas ner till rysningsframkallande telefonlinje-lo-fi. Eller sången och den raka gitarren på "It's Quiet". Oscar Jan Hooglands piano på "People Shrink" är även det rent örongodis. "De Zwemmende Stad" är orolig och rytmiskt upphackad när plötsligt en trumpet bryter genom med en spröd hymn. Vackert och perfekt placerat. The Swimming City är en fantastisk skiva som med sin stora enkelhet och direkthet gör att jag omedelbart tar den till mig. Det är så opretentiöst det bara kan bli och jag lyssnar om och om igen och när Arnold de Boer på sista spåret på sitt modersmål frisiska tar ett melankoliskt farväl får jag en känsla av att livet aldrig blir tråkigt så länge man har denna skiva i sin samling.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry