Det finska spåret

Det finska spåret

Edward Vesala, I´m Here (Blue Master, 1973). J.O. Mallander, Extended Play (Eteenpäin!, 1968). Esa Kotilainen, Ajatuslapsi (Love, 1977). Pekka Streng, Kesämaa (Love, 1972). Christian Schwindt Quintet, For Friends and Relatives (RCA Victor, 1966).

Det finska spåret
Det finska spåret
Det finska spåret
Det finska spåret

Det finska spåret

Publicerad: tors, 2015-12-03 01:27

Av: PM Jönsson

Jag hamnade i en finsk fas för några veckor sedan tack vare den senaste skivan med Svenska Kaputt. På Suomi hyllar Jonas Kullhammar, Reine Fiske, Torbjörn Zetterberg och Johan Holmegard den finska jazz- och progscenen i slutet av sextiotalet och under sjuttiotalet. Inga covers, men några av titlarna är talande, särskilt "Paroni" och "Vesaaltonen". Paroni var smeknamnet på saxofonisten Seppo Paakkunainen, en av de absolut mest tongivande namnen och Vesa Aaltonen var trummis, bland annat i Tasavallan Presidentti. En annan Aaltonen är Juhani Aaltonen, mäktig blåsare, sax och flöjt, som medverkade på ett flertal grymma skivor. Låten "Keijsaren" är en blinkning till Roland Keijser, enligt Jonas Kullhammar, men finska recensenter har kopplat samman låten med Matti "Keisari" Oiling, trummis, i jazz/prog-sammanhang mest känd för albumet med sitt Happy Jazz Band, från 1970, där för övrigt Paroni Paakkunainen är en av de glada musikerna. Det finns många kejsare!

Jag hade tyckt om "Suomi" även om den hade haft ett annat namn och andra låttitlar, men det finska spåret ger mersmak, skapar en lust att verkligen lyssna på de orättvisst bortglömda pionjärerna från öst. Och när jag dyker ner i de skivor som finns på Spotify är kopplingarna givna, Kullhammar spelar ibland snarlikt Paroni och Fiske har nog inspirerats av Jukka Tolonen och andra mindre kända finska gitarrister. Originalutgåvorna är svåra att hitta och dyra, en del finns återutgivna av skivbolag som Rocket och Svart, annat har inte digitaliserats i vid mening. Det är inte mycket av Love Records omfattande katalog som finns tillgänglig gratis i streamad form till exempel. Men jag har hittat en hel del guldkorn.

40 låtar. Med betoning på frijazz, prog och, till viss del, elektroniska experiment, även om pionjären Erkki Kurenniemi saknas. Det finns en låt, från en Sub Rosa-samling, men den kändes malplacerad, på något sätt. Jag tog däremot med en låt vardera av avantgardistiska The Sperm och J.O. Mallander. Det enda som finns på Spotify med konceptkonstnären m.m. Jan-Olov Mallander är "Extended Play", hämtad från Gumpsamlingen Voice of the Wolf. Den tidigaste låten är surftwangbandet The Blazers tolkning av den välkända finska sången "Metsäkukkia" från tidigt 60-tal. Den senaste: "The Forgotten Horizon Part 1" från albumet The Forgotten Horizon (Kompass, 1980) med Matti & Pirjo Bergström, drömsk och svårkategoriserad musik som, tror jag, ursprungligen gjordes till en dansföreställning.

Varenda band eller artist är egentligen värd en enskild artikel. Jag ska kort nämna några favoriter och reflektioner. De två mest förekommande musikerna i urvalet är Edward Vesala och den allestädes närvarande Paroni Paakkunainen. Slagverkaren Edward Vesala är den musiker som fick störst internationell uppmärksamhet, via skivor på ECM, bland annat. Vesala var med i tidiga progrockband som Blues Section, Soulset och Apollo, gjorde märklig folkpopexperimentmusik med Karelia (medlemmarna har pseudonymer, Vesala och Paroni kallar sig Iivana Nyhtänköljä och Armas Nukarainen), hade frijazzstorband och gjorde några grymma soloskivor och spelade med Juhani Aaltonen och Peter Kowald och Peter Brötzmann på den omsusade Hot Lotta-plattan (Blue Master, 1973). Paroni var med på en del av samma skivor och gjorde mycket annat, som soloalbumet Plastic Mailmaa (Scandia, 1971) där Arja Saijonmaa sjunger på några av låtarna. Två rastlösa själar, Vesala och Paroni, som kastade sig mellan olika projekt.

Lite Love Records finns med på listan, via några samlingar, dessutom har jag tagit med låtar med två av skivbolagets grundare, Christian Schwindt och Otto Donner. Jazzmusiker som hade en förkärlek för allehanda musikaliska experiment. Ja, M.A. Numminen är med förstås. Miska Rantanens bok om Love Records, som gavs ut för tio år sedan, är, som jag minns det, när jag såg den i en bokhandel i Helsingfors, enbart på finska, men den är nog värd att kolla upp ändå (för den svenskspråkige), på grund av omslag och fakta om skivorna och bolaget.

Vad finns det mer att tipsa om? Arja Saionmaa sjunger Robert Wyatts favoritlåt om Che Guevara med känslig frasering. Kolla upp Carola. Den riktiga Carola. Den finska Carola. En fascinerande sångerska som inte fick den uppmärksamhet hon förtjänade. Jukka Tolonens debutalbum har nog spelats varmt när Svenska Kaputt spelat in sin skiva, ja, ännu mer i Dungens turnébuss. New Hope Jazz Mass med Heikki Sarmanto Ensemble (Finlandia, 1979) är mäktig och märklig, en jazzhymn med en stor kör, inspelad i USA. Japp, Paroni är med på skutan, liksom en annan tongivande saxofonist, Pekka Pöyry. Inte konstigt att den inledande låten "Duke and Trane" finns med på en av Jazzmans Spiritual Jazz-samlingar.

40 låtar finsk musik. Pop, jazz, prog och annat. God lyssning.

Fotnot: Den bästa ingången till finsk jazz från den här tiden, på skiva, verkar vara trippelcd:n Ettänpäin! Suomi-Jazz 1960-1975 (Artie Music, 2013). Miska Rantanens bok Love Records 1966-1999 (Schildts & Söderströms förlag) utkom 2005, men en nyutgåva gavs ut förra året.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry