Senegal x 20

Senegal x 20

Wolof Music of Senegal and the Gambia (Folkways, 1955)

Senegal x 20

Publicerad: mån, 2013-09-02 20:38

Av: PM Jönsson

Youssou N´Dour är den andra musikern från Afrika som har fått polarpriset. Idel välkända namn har prisats under de 21 år som ”musikens nobelpris” har delats ut och jag gissar att oddsen var låga på att den senegaliska musikens ambassadör stod näst på tur efter Miriam Makeba. Bortsett från den västerländska klassiska musiken (dit jag även räknar in en av 2009 års pristagare, José Antonio Abreu från Venezuela), jazz och rock/pop är Ravi Shankar, Miriam Makeba, Gilberto Gil och Youssou N´Dour de enda pristagarna som tillhör andra musiktraditioner. Snålt och tråkigt. Märkligt för övrigt att Abreu, Gil och även N´Dour – sedan förra våren – har varit/är sina länders kulturministrar. Musiker och kulturpersonligheter som är en del av etablissemanget och det politiska spelet och knappast behöver hamna på ännu en piedestal.

Men om man ser priset för vad det är – en belöning för lång och trogen tjänst – är Youssou N'Dour ett klokt val. Han har fått många att öppna ögonen för afrikansk – särskilt västafrikansk musik – och vitaliserade nästan på egen hand Senegals musik i ung ålder.18 år gammal var han en av ungtupparna i Star Band som bröt sig loss från moderskeppet och bildade Étoile de Dakar. Något år senare tog han kontroll över skutan och bildade Super Étoile de Dakar. Och har man en gång lyssnat på de här tidiga inspelningarna – merparten släpptes först på kassett – är det svårt att bry sig om Youssou N'Dours musik de senaste 25 åren.

Mbalax är i grunden en rytm i sererfolkets traditionella musik där sabartrummorna har en central roll. Kretsen kring Youssou N'Dour i Dakar i slutet av 70-talet blandade de traditionella elementen med den mix av rumba och annan latindoftande musik, pop, jazz och soul som präglade 70-tals-scenen med Star Band och Orchestra Baobab i centrum. De höjde tempot, lyfte fram trummorna, köpte synthar och musiken blev mer modern och tilltalade en ny generation i såväl Senegal som i närliggande länder. Youssou N'Dour var dessutom mäkta stolt över sin kultur, han sjöng endast på wolof, sjöng om sitt folk, senare blickade han även ut över den afrikanska kontinenten och döpte ett helt album till Nelson Mandela.

På spellistan med 20 låtar från Senegal har jag utgått från mbalax, men även tagit med låtar från 70-tals-scenen och traditionell musik, på wolof, samt från de sydvästra delarna av Senegal, Casamance. Youssou N'Dour är griot på sin mammas sida, men han är även mourid, en sufisk inriktning av islam som är vanlig i Senegal och Gambia. Cheikh Lô är en annan mourid, som representerar den mest moderna musiken på spellistan.

En annan gigant inom senegalesisk musik, Baba Maal, var given att ta med, han är inte wolof, utan fula och sjunger på pulaar. N'Douysé Kodo, griot, även han fula, nomadfolk som finns över hela Sahel. El Hadji Faye var den andra sångaren i Étoile de Dakar, när N'Dour bildade ett eget band startade han Étoile 2000. Darro Mbaye, Coumba Gawlo och Kine Lam är tre kvinnliga sångerskor. Det är även kvinnor som sjunger på den sista låten, från en Ocoraskiva, wolofmusik, med sång och trumma.

Lyssna mer här:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry